Tillbaka till första sidan

Vindelälvsdagen
Dagsprogram
Pressmeddelande
Rådslaget
Prolog av lands- hövdingen vid filmpremiären
Knösen
Arrangörer
Tack!
In English

Rådslaget

Anförande av landshövding Georg Andersson 

Vindelälvsdagen, Sorsele 23 januari 1999

  Vision och vilja

Visionär ska man vara. För mig är det då angeläget att här markera, att vision tycker jag inte vi ska göra något märkvärdigt av, utan se det som ett riktmärke för att visa vart det är vi vill, för att veta åt vilket håll vi ska gå. Visionen är något lockande, något eftersträvansvärt, kanske inte uppnåeligt. Det behöver det inte vara, det viktiga är att den leder oss i en riktning. Vilja och vision hör ihop. En vision som man inte vill, det är ingen vision, och vill man inte så når man ingenstans heller. Vilja och engagemang hör ihop. Om man bara sitter och tycker till, så är det inte en vilja, att vilja det är kopplat till ett engagemang. Om man utgår från dessa definitioner så kan vi fortsätta och resonera vidare, och vad vill vi då med Vindelälvsdalen. Det skulle väl så att säga vara målsättningen att uttrycka detta under denna Vindelälvsdag. Om möjligt uttrycka det gemensamt. Jag vill formulera min vilja i tre målsättningar med tre rubriker.

För det första "Vindelälvsdalen, ett internationellt välkänt och attraktivt turistmål", det är något och kämpa för, ni har idag hört en del om detta, ni kan fundera vidare och diskutera.

För det andra "Mångfald av småföretag i Vindelälvsdalen". Det där hör ihop, den första och den andra målsättningen.

För det tredje "Vindelälvsanda", präglad av enighet och generositet. Vindel-älvsandan.

När det gäller internationell turism blir det väl ibland så att vi säger, att det här det ska vi bjuda turisterna på men det viktiga är ju att fråga sig "Vad är det turisterna vill ha"? Utan att ha den marknadsundersökningen, den kunskapen klart för sig så tror jag man kämpar ganska förgäves. Vill man fiska? Ja, jag är övertygad om att man vill det. Alla sporadiska marknads-undersökningar som jag har gjort när jag har varit ute internationellt visar, att fisket är mycket lockande. I Italien i Milano sa man, att vi har tre miljoner sportfiskare, men vi har inget vatten. Vindelälven har ju friskt vatten, men vi har inte lika mycket folk, så välkommen hit. Vad ska turisterna fiska? Ja, laxen har talats om här, jättebra låt oss arbeta för det. Stornorrforsproblematiken, nog kan väl Vattenfall göra en insats i den här regionen, varifrån vi kan producera 20 procent av Sveriges elenergi. Ett fiskekort i hela Vindelälvsdalen! Är det möjligt? Jag tror att det är viktigt för att kunna kraftfullt attrahera en stor marknad. Man ska inte känna osäkerhet om var man får fiska och var fiskekortet gäller. Då är det en utmaning för oss att orka med enigheten och bortse från gränserna.

En aktiv och bra service, det är naturligtvis vad alla turister vill ha. Nu har det etablerats ett hotell i Vindeln efter sju mödor och åtta besvär. Det var nära att gå i stöpet på grund av oenighet, det är ingen hemlighet. Men nu är vi där och hotellet är mycket uppmärksammat. Hundratals människor har under den korta tid som hotellet har funnits sett Renforsen, fascinerats av den. Senast var jag där med riksdagens näringsutskott, en stor upplevelse. Stugor och trevligt mottagande. Tänk på när du själv är ute och turistar vad du vill möta, glada människor, serviceinriktade, hjälpsamma, som inte bara så att säga öppnar på nåder utan öppnar hela dörren.

Ta vara på genuina miljöer, vi ska ju stå upp för det vi är och vi har, som är unikt, och till det hör våra maträtter. Det har ju koppling till lokalt producerade livsmedel, som vi kan åstadkomma mycket av här. När italienaren etablerade sig i Vindelgransele och talade om, att italienarna vill köpa Karl Johans svamp, så visade det sig, att det var ingen som ville plocka den. Ja, det är det där att fråga "vad vill man ha, vad är det som är intressant här". Låt oss lyssna på varandra och lyssna på de som kommer till oss. Det unika, samekulturen är naturligtvis en sådan viktig resurs. Vildmarkslivet, det kanske vi tycker är ingenting, kallt och trist, men det är ju med framgång som många jobbar med vildmarksaktiviteter. Jakten är en enorm resurs. Jag ska kommande vecka resonera och samråda med Margareta Winberg om småviltjakten. Det är ju en viktig del i turistmarknaden, det gäller ju att övervinna det kontroversiella inslaget i den.

Vi har en fantastisk natur, stora delar av den är skyddad genom naturreservat. Är det tillräckligt lockande för en internationell turism? Vad säger "Nature Reserve" åt en tysk eller en engelsman, jämfört med "National Park", nationalpark. Nu är vi inne på en mycket svår fråga, men vi måste diskutera svåra frågor och se vilka resurser och möjligheter som finns. Skulle det vara en attraktion värd att satsa på att delar av Vindelfjällens naturreservat kunde omvandlas till nationalpark för att vara den där spjutspetsen i en internationell marknadsföring?

Kommunikationer behövs för turism och för i synnerhet en internationell turism, och då har vi en annan kontroversiell fråga här i bygden, fjällvägen. Hade man varit enig om fjällvägen för 30 år sedan så hade den funnits idag. På grund av oenigheten så finns den inte. Somliga tycker att det är bra. Okej, då får man väl acceptera det, men om det skulle vara så, att man vill ha en kraftfull utveckling av turismen och länka ihop turismområdena här, så måste man ju ändå ställa frågan. Vore det en tillgång? Är det någonting att gemensamt kämpa för?

Jag menar inte att man ska hålla igång en debatt i all oändlighet för debattens skull utan acceptera de beslut som är fattade, men nu är vi i det läget att vi måste offensivt jobba för att utveckla Vindelälvsdalen. Det måste vara en övergripande utgångspunkt. Sen mångfalden av småföretag, ja det hör ju ihop. Nu har vi pratat väldigt mycket om turism och det fantastiska projekt Framtid Vindelälven, som har redovisats här. Allt detta måste ju avknoppas i ett antal företag, och då behövs ett antal entreprenörer, många entreprenörer, för det räcker inte med program och broschyrer, för när detta ska verkställas, och när turisterna ska komma, och när servicen ska utvecklas, och när allt ska ske så behövs det entreprenörer. Var finns dom? Många finns här och många fler kan växa fram och då handlar det om en positiv entreprenörsanda. En attityd mot entreprenörsskapet som är bejakande, som är uppmuntrande, som är tillåtande och vi är engagerade för att utveckla, och då måste det vara glädjande att någon lyckas. Det måste vara så, att vi gratulerar den som lyckas likväl som vi gratulerar den som vinner på tipset eller i skidtävlingen.

I filmen "Dagar vid älven" som vi ska se senare idag, så är det en liten grabb, som är ett riktigt entreprenörsämne. Han är en riktig mixare och säger, att han skulle vilja bli en småskrotshandlare. Ni kan ju lyssna på den lille grabben och se hans förehavanden, jättefint. Entreprenörerna behöver ett nätverk, samverkan mellan olika företagare inom turismbranschen men också inom andra branscher.

En tredje kontroversiell fråga, det är EU-medlemsskapet. Kontroversiell, vi är ju medlemmar nu, men det är ju så i Västerbotten och i en del andra delar av Norrland, att vi har ju liksom inte riktigt mentalt kommit med, därför att vi ville inte vara med, ja, majoriteten ville inte vara med. Jag ska erkänna att jag röstade också emot, men nu arbetar jag energiskt för att vi ska utnyttja medlemsskapet. Självfallet precis som jag ville bygga ut Vindelälven och kämpade för det på 60-talet. Beslutet är fattat att Vindelälven ska sparas för forskning, rekreation och turism. Därför är jag nu engagerad för att vi utnyttjar detta i det syftet. Gör det positivt, man kan inte sitta och liksom sparka bakut för att vi inte fick vår vilja igenom. Det kanske inte hade varit bra heller, om vi hade fått vår vilja igenom. Nu är det som det är och det finns enorma tillgångar att utnyttja i EU-medlemsskapet för entreprenörskapet och för internationell marknadsföring. Bert-Ove Bäckman och jag var i Bryssel i början av veckan, och i varje fall jag åkte därifrån hem och sa, att nu måste vi offensivt jobba för att sprida kunskap om vilka möjligheter som ligger i EU-medlemsskapet.

Slutligen Vindelälvsandan, jag skulle vilja att den kunde formuleras så att vi får enighet i Vindelälvsdalen, drar åt samma håll. Då tänkte jag häromdagen på bilden av Vindelälven. Det är ju så, att Vindelälven börjar ju inte i Sorsele, den börjar inte i Ammarnäs. Den börjar inte som en storslagen och kraftfull älv, utan den börjar i små pjollrande jokkar, knappt synliga uppe i fjälltrakterna. De vindlar och far och möter varandra och blir lite större och lite starkare, och så blir det Tjulån, och så blir det Giertsbäcken, och så blir det Vindelälven. Det börjar lite krokigt, men de har en huvudriktning som blir en gemensam fåra. Det är en bra bild tycker jag. Ta behovet av nätverk, behovet av samling att nå en vision, att gå i samma huvudriktning. För mig är det en bra bild, pröva den bilden! Vindelälvsandan präglad av patriotism, omsorg om den gemensamma framtiden i Vindelälvsområdet. Serviceandan, som sprider den positiva smittan. Det är ju så att du och jag där vi är, vi påverkar ju dem vi har närmast omkring oss. Vi är smittobärare. Antingen bär man smittan av någon surdeg, eller också bär man smittan av någon entusiasm, och visst är det bättre med entusiasm och förtroende, och tilltro och omsorg än om smittan av surdeg. Om de här pjollrande jokkarna inte nådde varandra utan for lite åt olika håll, då skulle det bara bli träskmark av alltihopa, men genom den samverkan som de åstadkommer, så blir det en huvudfåra och en brusande flod. Det är min bild av Vindelälvsandan, som jag hoppas man kan utveckla.

 

Sammanställt av Ingrid Nordenström och Leopold Sjöström


Vindelälvsdalen Copyright © Framtid Vindelälven 1998